Katta

slutade redan klockan ett idag, älskar dom dagarna :) så va borta på gymmet redan strax innan två. hade bestämt mig redan innan att jag skulle ta mig an löpbandet. sista tiden har ja liksom "fastnat" på samma sträcka/tid och liksom gett upp för att jag känt att jag inte kommit förbi den där jädra siffran på displayen. löpbandet e ju så tråkigt och jag blir gärna uttråkad. men idag hände det ngt, helt plötsligt hade jag passerat "dom vanliga kilometrarna". jag sprang liksom mer än dubbelt så långt som ja brukar o jag kände liksom hur jag skulle kuna fortsätta ännu längre. en underbar känsla! efter en skön stretch va det jag som promenixade hem i solskenet, toknöjd och med ett leende upp till öronen! :)