Katta

Årsdagen av mammas bortgång i torsdags va en tung dag. Årets jobbigaste dag enligt mig. Jag och syrran träffas alltid på årsdagen och besöker graven tillsammans. Helt galet hur alla minnen kommer tillbaka och jag minns precis allt från den dagen för tio år sen nere i Italien. Jag blir så otroligt glad och rörd över hur alla nära och kära vänner ger sitt stöd och omtanke just denna dagen. En nära vän till mamma skrev ett mejl till mig o syrran i torsdags morse som fick mig att börja gråta. Hur skulle jag klara mig utan alla underbaringar i mitt liv?