Besvikelsen som uppstår när man inser sanningen.
Med risk för att låta tokreligiös nu så brukar jag tänka att allt sker av en anledning. Det jag såg ikväll kändes som en stor jäkla spark i magen. Hjärtat dunkade så hårt att ja trodde det skulle hoppa ur kroppen på mig. Ibland gör det bara så ont men nu vet jag iaf.
Varken vill eller orkar prata eller tänka mer på detta nu. Livet går vidare och jag försöker hänga på!
Kommentarer
Trackback
